en till liten klänning


Alldeles för länge har den här fina klänningen legat undangömd i skrymslena hemma hos min moster. Men så när jag var hemma hos henne senast, precis innan sommarlovet började, åkte den fram och fick följa med mig hem. Och tur var väll det, för annars hade den väll bara legat kvar där i gömmorna.


Min moster fick den efter sin mamma, alltså min mormor, som hade den någon gång på 50-60talet. Jag tycker det är alldeles extra fint att min mormor har haft den, eftersom jag älskar att veta historian bakom alla gamla kläder jag har i garderoben.

Än så länge hänger den bara på min garderobsdörr och förgyller tillvaron i mitt rum. Eftersom den är gjord i ett ganska tjockt tyg så har det varit svårt att bära den under sommaren. Men vänta ni bara, när hösten kommer ska det allt bli ändring på det!






Agnes.

en liten klänning

Kommer ni ihåg kategorin "en liten klänning"? Där jag visar upp en av mina många klänning och berättar lite om hur jag fick tag i den, vad vi har gjort tillsammans m.m. Jag har tråkigt nog lyckats förtränga den kategorin under en tid, så därför tänkte jag att det nu är hög tid att börja uppdatera den igen. Då kör vi.

Den här klänningen ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är nämligen min första riktiga vintageklänning. Jag köpte den på Hela Människan (så klart) i vintras, för vad jag tror var 180 riksdaler.
Den hängde där längst in i hörnet av affären, på en provdocka och jag kan säga er, att det var ömsesidig kärlek vid första ögonkastet.
Jag bad att få prova den på, vilket jag gjorde, och från den stunden visste jag att det var klänningen och jag.
Tyget är ett tjockt, brokad liknande tyg, med glittertrådar i sig, vilket gör den till den festligaste klänningen jag har. Jag har endast använt den en gång, och det var på nyårsafton (bortsett från de gånger då jag provat den bara för att få känna mig lite extra fin en stund), men jag kan lova er, klänningen och jag hade en allatiders nyårsafton tillsammans.






Agnes.

en 50-talsdröm



Här är skapelsen jag talade om i det här inlägget. En 50-tals dröm som heter duga, gjord i ett rosa skimrande brockadtyg, med en svävande kjol. Jag hittade den på Hela Människan för ynka 140 kronor. Förstå att få vad man alltid har drömt om för ynka 140 kronor. Lycka! När jag bär den känner jag mig som den här och den här flickan. Förstå vad fint jag ska ha det på nyårsafton med den här raringen på mig. Flott!










Agnes.

sjömans... vadå?


jaa... Ni som gissade på sjömansklänning tycker jag vi tillängnar ett hurra, för det var minnsan ni som gissade rätt! Jag ska bara lägga ner den lite, så blir den perfekt.


Jag i min nya klänning och mina nya solisar i mormors trädgård.




min mormors grannes katt är den keligaste katten som finns.

Klänningen fick jag av bästaste Emma!!
Agnes.

en liten mysig och skön och glittrig och grön







Denna gröna och glittrande skönhet fick jag i julklapp av min käraste väninna Klara. Jag skäms nästan lite över att jag fick den, med tanke på att jag endast gav henne en plåtburk som jag hittat på Hela Människan för tio kronor, med hennes favoritgodis i. Klänningen var inslagen i ett brunt paket och på paketet stod den ett litet rim : "mysig och skön, glittrig och grön". Jag tror bestämt att hon fick tag i den på Myrorna. Den har fyra stycken pärlemor knappar med guldram runt på bröstet och jag använder den mest när jag ska vara lite extra fin. Med tänke på att den räcker ner till knäna så tror jag att jag kommer att kunna använda den i många år framåt, för än har jag då inte växt färdigt. Jag är speciellt förtjust i kragen som är ganska så lång och spetsig och ramar in halsen och mitt ansikte fint. Ärmarna är dock lite långa, men det är ju bara att vika upp. Jag känner mig som en prinsessa i den!
Agnes.

en liten kompis









Här är en liten klänning. Jag köpte den i somras på HelaMänniskan. Den hängde på en stång längst in i ett hörn på klädavdelningen. Jag minns att jag var överlycklig över att jag hittat den, men att mamma tyckte den var för kort. Det struntade jag högblankast i och använde den förjämnan. Nu på vintern är den kanske inte fullt så passande, men vänta bara, när den varma våren kommer lär ni få se den var och varannan dag. Det rutiga tyget är jag smått förälskad i (jag har märkt att det är mycket bättre att vara kär i tyger än att vara kär i pojkar). Och knapparna sen! Spiralformade, rosa glansiga plast knappar som sitter på magen. Finare blir det bara inte!
Man kan se på den att den är hemma sydd och det gör saken bara roligare! Jag föreställer mig en flicka, ungefär i min ålder, som har gjort den. Kan inte vi bli kompisar?
Agnes.

en liten klänning


Hejsan! Jag har startat en ny liten kategori. En liten klänning kallar jag den och den går ut på att jag någon gång i
veckan visar upp en klänning från min garderåb och skriver några rader om den. Vart jag har köpt den osv. Här är den första:

Den här fina klänningen, som är ack så förliten nu, kunde jag ha i somras och jag köpte den en varm dag på Myrorna tillsammans med mina fina vänner Klara och Jaqueline. Jag tycker att den är så allahjärtanes fin att jag inte vill sälja eller skänka den, så den får hänga frame på min garderåbsdörr med en blå ballong i urringningen, jag tror den trivs bra där. Denna klänning faller mig väldigt mycket i smaken och jag är ytterst ledsen över att den inte passar längre. Den blåa färgen får mig att tänka på picknickar i sommar värmen under en klar himmel och de vita spets detaljerna och de pärlemor färgade knapparna gör inte saken precis värre.
Agnes.

RSS 2.0